Bundestag Wahl 2021

Medan debatten om land och acceptans på land redan är i full gång, finns det också ökande intressekonflikter till sjöss mellan naturvårdare, fiskare, sjöfart, råvaruutvinning, militären och vindkraft till havs. Det är korrekt att byggandet av vindkraftverk till havs måste ta hänsyn till befintliga användningsformer och också vara miljövänligt. Men det är också korrekt att vi bara kan förhindra en förändring eller brist på livsmiljöer för många arter på lång sikt om målen för Paris klimatavtal uppfylls.
Samtidigt är expansionen av vindkraft till havs ännu mer beroende av nätets expansion än vad som är fallet med andra förnybara energikällor. Mycket framsteg har gjorts här i den nuvarande lagstiftaren. Samtidigt, med ändringen av lagen om vindkraft till havs, var den ytterligare expansionen av vindkraft till havs kopplad till framstegen inom nätutbyggnaden. För att säkerställa att dessa åtgärder inte hindrar uppnåendet av målen måste nätverksutbyggnaden ta fart ytterligare.

rekommendationer:

• Säkerställ konstant expansionsväg: Ändringen av lagen om vindkraft till havs har höjt expansionsmålen för 2030 till 20 GW och infört ett nytt mål för 2040 på 40 GW. Detta steg var endast logiskt med tanke på kostnadsminskningarna och den ökande efterfrågan på grön el. Samtidigt orsakar det nuvarande stoppet för byggandet (inga nya havsbaserade vindkraftsparker kommer att tas i drift 2020 och 2021) problem för industrin. I framtiden kommer det att vara nödvändigt att säkra och stabilisera uppnåendet av målen på lång sikt och att visa nödvändiga områden i fysisk planering och i områdesutvecklingsplanen. För detta ändamål föreslår vi ett bindande delmål om 30 GW havsbaserad vind fram till 2035 och en tidig uppdatering av områdesutvecklingsplanen (FEP) för att fastställa områden för att uppnå 40 GW-målet.
• Defuse markkonflikter: För att motverka användarkonflikter utvecklade EU-kommissionen samanvändningsstrategin. Det knappa havsområdet bör därför - om möjligt - användas av flera aktörer samtidigt. Denna idé bör vidareutvecklas och användas även i Tyskland. För detta ändamål rekommenderar vi pilotprojekt och en nationell diskussionsprocess om delad marinanvändning.
• Främja nätverksutvidgning och användning: Inte minst på grund av de nya kraven för netsynkronisering leder förseningar i nätets expansion till förseningar i utbyggnaden av vindkraft till havs. Kostnaderna för inskränkning leder också till onödiga kostnader och ineffektiv användning av den värdefulla energikällan. För detta ändamål rekommenderar vi att påskynda utbyggnaden av nätverket och förbättra användningen av det befintliga nätverket genom digitalisering och uppgradering.

Den nuvarande marknadsdesignen är utformad för finansiering av konventionella produktionsanläggningar med bränslekostnader och leder till ineffektivitet och onödiga bördor för konsumenter och ekonomi när de finansierar förnybara energianläggningar. EEG-ändringen 2021 förpliktar också den federala regeringen att senast 2027 undersöka hur utvidgningen av förnybar energi kan ske utan statlig finansiering. För att detta ska vara möjligt är en diskussion om reglerna för energimarknaderna nödvändig.

För att säkra processen när det gäller acceptans och allmänt gott föreslår vi fem kriterier för måldesignen:

1. Framtida lönsamhet: Avkolning av elsektorn kommer att uppnås långt före 2050.
2. Iakttagande av den energipolitiska triangeln: Kriterierna för klimatskyddsmål, försörjningssäkerhet och kostnadseffektivitet måste uppnås.
3. Kostnadseffektivitet genom konkurrens: Den nya marknadsdesignen stärker konkurrensen. Aktörerna på energimarknaden tar på sig och hanterar möjligheter och risker så långt detta är möjligt och ekonomiskt effektivt. I gengäld måste oförutsägbara och därför oproduktiva möjligheter och risker undvikas.
4. Förslag på investeringar: Den nya butiksdesignen skapar grunden för stabila och pålitliga investeringar och stärker därmed förtroendet hos nationella och internationella investerare.
5. Överensstämmelse med EU: s inre energimarknad: Sist men inte minst måste den nya marknadsdesignen vara kompatibel med Europa, inte bara ur juridisk synvinkel (det är självklart) utan också när det gäller framtida gränsöverskridande projekt och utvecklingen av den inre energimarknaden.

Andra rekommendationer:

• Kontrakt för skillnad för havsbaserad vind: När det gäller avtal om skillnader använder anbudsgivaren ett konkurrensförfarande (anbud) för att fastställa ett pris med sitt bud där han skulle sälja elen från vindkraftparken till havs om ett bud accepterades. Om elprisets marknadspris är lägre än det tilldelade priset får systemoperatören skillnaden, analogt med den nuvarande marknadspremien. Men om marknadspriset är högre än det tilldelade priset måste vinsten betalas tillbaka. BWO fortsätter att förespråka införandet av skillnader som ett finansieringsinstrument för vindkraftparker till havs. Fördelen med detta system är att det minskar de oproduktiva riskerna (t.ex. efterföljande ändringar av den rättsliga ramen på elmarknaden). Det är inte längre nödvändigt med risktillägg, som tidigare måste ingå som buffert, och konsumenterna är lättade. På detta sätt kan elproduktionskostnaderna minskas med cirka 30 procent. Detta stärker den tyska ekonomins internationella konkurrenskraft, säkerställer arbetstillfällen och mervärde.
• Ta bort hinder för gröna PPA: För anläggningar som har nått slutet av EEG-subventionen, faller utanför den grundläggande ersättningen eller till och med klarar sig utan subventioner från början, erbjuder gröna elinköpskontrakt ett ekonomiskt perspektiv.

Ändringen av WindSeeG har gett några förslag på hur offshore-expansionen kan påskyndas. Enligt BWO finns det fortfarande en här Behov av diskussion om frågan om hur accelerationen av expansionen kan förenas med tillhörande utmaningar för projektutvecklarna. Ett konsekvent implementeringskoncept för ytterligare påskyndad offshore-expansion kan endast utarbetas inom ramen för en specialdialog. Denna specialdialog bör initieras omedelbart av BMWi och BSH. De genomförandestidsfrister som anges i 59 § WindSeeG är ett centralt styrinstrument, men måste också ses i samband med bestämmelserna i avsnitt 17d EnWG om nätutvecklingsplanerna och områdesutvecklingsplanen samt bestämmelserna i områdesutvecklingsplanen.

Tyskland och EU siktar på koldioxidneuralitet i sina ekonomier fram till 2. Eftersom direkt elektrifiering inte kan vara tekniskt eller ekonomiskt genomförbart i alla applikationer är syntetiska energikällor baserade på förnybar energi (Power-to-X) ett oumbärligt element för fullständig avkolning. Väte kan användas på olika sätt och är utgångsmaterialet för andra syntetiska energibärare och råvaror. När man bygger en vätgasekonomi i Tyskland bör fokus vara på grönt väte, som erhålls från förnybara energikällor redan från början.
BWO välkomnar uttryckligen initiativet från en nationell vätgasstrategi (NWS) och tillhörande tillvägagångssätt för att utveckla en omfattande strategi för energihantering och industripolitik som tar hänsyn till hela värdekedjan (teknik, komponenter, produktion, lagring, infrastruktur och logistik). Ytterligare förändringar är nödvändiga så att havsbaserad vind kan bidra till produktionen av grönt väte.

rekommendationer:

• Förankring av specifika mål: För närvarande föreskriver NWS endast att produktionsanläggningar med en total produktion på upp till 2030 GW inklusive nödvändig energiproduktion till havs och på land ska byggas fram till 5. Ett specifikt och bindande mål för produktion av grönt väte från havsvind skulle vara till stor hjälp för framtida utveckling.
• Beteckning av andra andra energiproduktionsområden: Så kallade andra energiproduktionsområden har införts för produktion av väte till sjöss och har hittills en storlek på 35,1 km2. Denna storlek är inte tillräcklig för en betydande produktion av väte till sjöss. Denna beteckning av ytterligare och, om möjligt, stora angränsande andra energiproduktionsområden är därför absolut nödvändig.
• Definiera anbuds- och tilldelningsregimen för vätområdena: Hittills har inga tilldelningsmekanismer definierats för de andra energiproduktionsområdena. För att säkerställa att möjliga projekt genomförs i tid bör tilldelningsmekanismen definieras så snabbt som möjligt.
• Säkerställa lika villkor för grönt väte: Grönt väte är för närvarande relativt dyrt. För att möjliggöra lika möjligheter med samtidig avkolning är det nödvändigt att föra grönt väte till samma kostnadsnivå som fossilt väte. Ett effektivt Co2-pris skulle hjälpa. CO2030-prissättningen som infördes i klimatskyddsprogrammet 2 inom transport- och uppvärmningssektorn med samtidig minskning eller omfördelning av EEG-avgiften är ett steg i rätt riktning för att minska obalansen. För en övergångsfas är marknadsbaserade instrument, såsom konkurrensutsättning av grönt väte, ett genomförbart alternativ. Införandet av en CfD-mekanism för väte kan också hjälpa.
• Lös transport effektivt: Den innovativa vätgasproduktionen till sjöss i närheten av elproduktionen är mycket lovande. Omfattande lösningar för avlägsnande av detta vätgas, helst via en rörledning, är i linje med energiomställningen och bör möjliggöras genom regler.

EU: s offshore-strategi föreskriver ett expansionsmål på 2050 GW havsbaserad vind för Europeiska unionen 300. För att säkra expansionsmålen på lång sikt och möjliggöra europeisk planering bör Tyskland också sätta upp ett expansionsmål för 2050.
Dessutom bör internationellt samarbete utvecklas vidare, vilket nyligen krävdes av Nordsjönerginsamarbetet under det tyska ordförandeskapet. Detta inkluderar å ena sidan havsbaserade vindprojekt som är anslutna i minst två länder. Detta har fördelen att förutom avlägsnandet av den el som genereras i vindkraftsparken skulle det också vara möjligt att utbyta el. Å andra sidan bör också gemensamma projekt beaktas som gör det möjligt för stater med liten utvecklingspotential eller utan kustvatten att delta i en europeisk expansion av vindkraft till havs och tillhörande mål genom ekonomiska bidrag.

Med den ytterligare expansionen av havsenergi ökar också komplexiteten och utmaningarna för driften av havsbaserade vindkraftparker betydligt. Tyska vindkraftsparker ligger redan upp till 120 km från kusten och byggs också betydligt längre ut i Nordsjön. Avståndet och ökningen av vindkraftparker ställer nya och ökade krav på säkerhet och infrastruktur i de tyska haven.
Medan federala och statliga myndigheter alltmer reglerar offshore-sektorn har en diskussion om meningsfull avgränsning mellan statliga och privata tjänster av allmänt intresse ännu inte ägt rum tillräckligt. Detta kan bland annat förklaras med ett oklart federalt ansvar i den tyska utrikeshandelszonen (EEZ).

Havsbaserad vindindustri tillhandahåller redan infrastruktur (t.ex. räddningshelikoptrar) som också gynnar det allmänna bästa utan att tvärtom inkluderas i en maritim statlig bestämmelse av allmänt intresse, eftersom den delas med andra användningsintressen (t.ex.
Mot denna bakgrund uppmuntrar vi en dialog mellan den federala regeringen, delstaterna och industrin. Målet är att hitta en förnuftig fördelning av ansvar och bördor mellan staten och näringslivet och samtidigt förbättra säkerheten till sjöss.